ORKADE helt enkelt inte skriva i Malaysia. Sov nada de åtta timmarna mellan Sydney och Malaysia, tänkte att nej, jag ska inte sova när jag väntar i Malaysia.. måste. vara. vaken. Dels för att jag inte vill att min väska ska bli snodd, dels för att jag ville sova nästa flygning /12 timmar mellan Malaysia och London). Men nej, satt och läste, STENSOMADE och vaknade 3 timmar senare. Hade tydligen haft min väska som huvudkudde, aj min nacke. Hur som helst, köpte frulle, käkade och drog till gaten. Hittade till och med på första försöket, wow! Satt på planet i 12 timmar, vet inte vad jag gjorde men tiden gick olidligt långsamt. Usch, tråkigaste jag vart med om. Sedan Lodnon, skyndade mig som tusan genom säkerhetskontrollen och hämtade väskan. Tunnelbana till rätt terminal, checkade in, dropa av bagaget (pratade med världens trevligaste dam i incheckningen, hon fick mig att må lite bättre) sedan hade jag faktiskt en hel timma att döda innan min gate skulle öppna. Glömde köpa solglasögon i Malaysia, MEN JAG ORKADE INTE kolla på något i London. Va så jäkla trött, borde köpte något att äta (Hade inte ätit på 6 timmar och skulle sedan dröja ytterligare 4 innan jag kom hem), men jag orkade inte det heller. Satt bara och stirrade rätt ut i en timma tills gaten öppnade och jag gick och satte mig på planet. Va typ som i en dimma, hade ingen koll på klockan, hade inte en aning om hur långt vi hade flygit, satt bara och frös och önskade att jag skulle komma hem. Och det gjorde jag! Mamma, moster och Linnea stod och väntade på mig när jag hade landat. Lycka!! Mamma grinade och jag grinade av glädje, hunger, trötthet och allt på samma gång.