Vaknade och gick och satte oss på ett internetcafé för att få kontakt med omvärlden. Hade DE snobbigaste servitriserna som tyckte att vi inte riktigt platsade in. Kommer aldrig gå dit igen. Gick till stranden och hängde, uatan att överdriva var det säkert 40 grader i luften och 25 i vattnet. Knappt så att man blev svaökad av att bada. Jag började känn av ett slavsår från mina flipflops så haltade fram och tillbka till vattnet et tag innan en gubbe kom fram och frågade om jag var okej. Visade mitt lilla sår och han kollade på det och sa att livvakten hade frågat honom om han kunde fråga mig hur jag mådde. 10 minuter senare kommer livvakten med plåster och sårtvätt och säger att jag ska tvätta och plåstra om mig när jag har badat klart. Vid detta laget började det göra rejält ont och jag hade svårt att gå så jag bestämde mig för att gå upp, duscha av mig ch gå till rummet och lägga mig och vila. Medans jag sitter och tar på mig skorna kommer Johan, Malin och Ivo och frågar hur det är med mig. Visar såret och Johan säger direkt att det där är blogförgiftning och inte alls bra. (vid detta laget hade foten svullnat och venerna var helt röda och ömma ochd et gick att följa dom från tån till  vristen..). Tur nog hade Johan penicillin med sig så jag gick hem och skulle svälja det när min telefon ringde. Malin hade pratat med en livvakt och sagt som det var och han tyckte att jag skulle kolla upp det på sjukhuset. Sagt och gjort. Gick till sjukhuset, betalade 400kr och satte mig och väntade. Dom sa att det skulle ta 30 minuter innan jag fick träffa en doktor. Det gick 30 minuter. En timma. En och en halvtimma. Tillslut fick jag äntligen komma in till en doktor som snabbt slängde ett öga på mina sår och min svullna fot och sa att det var snabbt åtgärdat. Fick svara på lite frågor innan jag fick ett recept på antibiotika och fick träffa en sjuksköterska. "That is awsome" kläcker hon ur sig när hon ser mia variga sår och mit svullna fot jag inte längre kunde gå på. "No, it's not awsome" svarar jag och hon bara skrattar åt mig. Rengjorde såret, fick med mig ännu mer sårrengöring och plåster innan jag gick och hämtade mitt recept. 4 tabletter om dagen i 6 dagar. Inget badande för mig på minst två dagar. Fantastisk bra början på min sista vecka i Australien! När jag sedan höll på att somna efter några tillmars väntan.. så går brandlarmet på hostelet och alla rusar ut ur sina rum. Stod en kvart och undrade vart det kom ifrån och alla var som nyvakna frågetecken. Sedan ropar en av hostelets medarbetare att "Everything is okej, sorry" .. och vi gick tillbaka till våra rum och somnade.. igen. Vilket drama i paradiset.

Vaknade och gick och satte oss på ett internetcafé för att få kontakt med omvärlden. Hade DE snobbigaste servitriserna som tyckte att vi inte riktigt platsade in. Kommer aldrig gå dit igen. Gick till stranden och hängde, uatan att överdriva var det säkert 40 grader i luften och 25 i vattnet. Knappt så att man blev svaökad av att bada. Jag började känn av ett slavsår från mina flipflops så haltade fram och tillbka till vattnet et tag innan en gubbe kom fram och frågade om jag var okej. Visade mitt lilla sår och han kollade på det och sa att livvakten hade frågat honom om han kunde fråga mig hur jag mådde. 10 minuter senare kommer livvakten med plåster och sårtvätt och säger att jag ska tvätta och plåstra om mig när jag har badat klart. Vid detta laget började det göra rejält ont och jag hade svårt att gå så jag bestämde mig för att gå upp, duscha av mig ch gå till rummet och lägga mig och vila. Medans jag sitter och tar på mig skorna kommer Johan, Malin och Ivo och frågar hur det är med mig. Visar såret och Johan säger direkt att det där är blogförgiftning och inte alls bra. (vid detta laget hade foten svullnat och venerna var helt röda och ömma ochd et gick att följa dom från tån till  vristen..). Tur nog hade Johan penicillin med sig så jag gick hem och skulle svälja det när min telefon ringde. Malin hade pratat med en livvakt och sagt som det var och han tyckte att jag skulle kolla upp det på sjukhuset. Sagt och gjort. Gick till sjukhuset, betalade 400kr och satte mig och väntade. Dom sa att det skulle ta 30 minuter innan jag fick träffa en doktor. Det gick 30 minuter. En timma. En och en halvtimma. Tillslut fick jag äntligen komma in till en doktor som snabbt slängde ett öga på mina sår och min svullna fot och sa att det var snabbt åtgärdat. Fick svara på lite frågor innan jag fick ett recept på antibiotika och fick träffa en sjuksköterska. "That is awsome" kläcker hon ur sig när hon ser mia variga sår och mit svullna fot jag inte längre kunde gå på. "No, it's not awsome" svarar jag och hon bara skrattar åt mig. Rengjorde såret, fick med mig ännu mer sårrengöring och plåster innan jag gick och hämtade mitt recept. 4 tabletter om dagen i 6 dagar. Inget badande för mig på minst två dagar. Fantastisk bra början på min sista vecka i Australien! När jag sedan höll på att somna efter några tillmars väntan.. så går brandlarmet på hostelet och alla rusar ut ur sina rum. Stod en kvart och undrade vart det kom ifrån och alla var som nyvakna frågetecken. Sedan ropar en av hostelets medarbetare att "Everything is okej, sorry" .. och vi gick tillbaka till våra rum och somnade.. igen. Vilket drama i paradiset.